BOOKLET
You may read the booklet
or download it
as a pdf-file
When the italian guitarist, cello player and composer Mauro Giuliani settled down in Vienna in 1806 he was certainly well aware of the great musical life he was about to be included in. The leading musicians and composers lived in Vienna – composers such as Beethoven, Haydn, Hummel and also Diabelli, a compatriot of Giuliani´s and a guitarist as well as a publisher. One of the most prominent guitar makers of the time, Johann Georg Stauffer, worked here and there were plenty of possibilities for public performances with chamber music.
Very soon Giuliani attracted attention with his masterly command of the guitar and also as a composer. Through the course of his life he was to create about 300 works for guitar solo or for guitar together with other instruments or voice. His concert tours led him all over Europe and in Vienna he performed regularly together with famous colleagues at the "Dukaten-Konzerte" in the Botanical gardens of Schönbrunn Palace (the price of the ticket was one ducat). He is also said to have performed as a cello player at the first performance of Beethoven’s Seventh Symphony in December, 1813.
Apparently his way of life was of the extensive kind, and he had to leave Vienna in 1819, as his bank accounts as well as his property was confiscated by the debtors. For some time he lived in Venice and Rome and later in Naples where he had some success and was able to continue composing. During the last years of life he frequently performed together with his daughter Emilia who made her debut as a virtuoso guitarist in her early teenages.
During his life Franz Schubert was barely known outside Vienna and his chamber works were mostly performed on private occasions among friends, musicians and poets. From 1822 his health had deteriorated significantly due to a primary syphilitic infection, with frequent deep depressions.
In 1823 the luthier Stauffer built a fretted instrument tuned as a guitar which was held between the knees and played with a bow. Schubert was asked to write a sonata for this instrument, known as the guitarre-violoncell, bowed guitar or "Arpeggione". The Sonata Arpeggione in A minor for Arpeggione and piano was finished in November 1824, and is the only remaining music written for the instrument. The sonata was not published until 1871, when the Arpeggione had not been in use for decades.
This is also the reason why the sonata survives only in transcriptions (for the viola, cello, double bass and also for clarinet and flute). As the sound of the Arpeggione was described as "approaching the oboe in its high register and the bassett horn (alto clarinet) in its lower", it should not be too far from the intentions of Schubert to perform it on a wind instrument, as the flute. In this recording also the piano part is transcribed, as the sound of the modern guitar is related to the sound of the fortepiano in Schubert's days.
Schubert himself owned a guitar built by Stauffer, and he probably used it when composing many of his Lieder. Some of his songs were also published by Diabelli for voice and guitar.
Another example of transcribed music is Johann Kaspar Mertz's guitar version of Schubert's song Ständchen. The Hungarian guitarist, flutist (!) and composer made his debut in Vienna in 1840 and was was appointed court guitarist to the Empress Caroline Augusta. He toured successfully around Eastern Europe and his compositions for guitar still belong to the most appreciated repertoire for guitarists.
The Duo 2xm made their
debut in 1995, when
Johannes was only 13, and has since given more than 130 concerts and recorded
four cds. They have performed most of the standard repertoire for flute
and guitar (Carulli, Piazzolla, Giuliani, Ibert, Castelnuovo-Tedesco,
Shankar and others) as well as contemporary music by composers as Edison
Denisov and Roberto Sierra (recorded on SFZ 1007).
Homepage: www.sfz.se/2xm.
Mats Möller studied at the Royal College of Music in Stockholm and later with André Jaunet in Zürich in the beginning of the 80s. He has freelanced in Swedish symphony and opera orchestras as well as chamber ensembles, often with contemporary music on the programme. Mats Möller also works as a producer and a coordinator of different cultural projects. His double cd "Solo per flauto" (SFZ 2001) which was released in 2000 has been much acclaimed in Sweden and abroad.
Homepage: www.sfz.se/mm.
Johannes Möller began his guitar studies at the Municipal Music School in Gnesta, later entered the Södra Latin High School of Music in Stockholm and was admitted as a full time scholarship student at the Royal College of Music in London in 2001. During the season 2001-02 he won prizes in guitar competitions in England, Germany and Romania, including a first prize in the international guitar competition in Gevelsberg.
Homepage: www.johannesmoller.com.
Produced by Mats Möller. Recorded by
Sforzando productions, in the Concert Hall of the Royal Swedish Academy
of Music ("Nybrokajen 11"), Stockholm, July 23-26, 2003 - using
96 kHz/24-bit technology. Edited and mastered by Sforzando Productions.
Booklet design and photos by Simon Möller. Texts by
Anders Bråtén. The picture of Mauro Giuliani is reproduced
by kind permission of Tecla Editions (www.tecla.com), publishers of
Giuliani's Complete Works, edited by Brian Jeffery. Mats Möller
plays an Oston-Brannen flute nr 351, with a Lafin headjoint 14 K gold.
Johannes Möller plays a Roland Scharbatke guitar. Editions
used on this recording: Schott & Tecla (Giuliani op 52), Chanterelle
(Ständchen), Zimmerman/Graf (flute part Arpeggione Sonata –
guitar part Arpeggione Sonata transcribed by Johannes Möller), Zimmerman
(Giuliani op 25, flute part transcribed by Mats Möller).
CD SFZ 1009 [p]&[c] SFZ records/Sforzando Productions 2003.
DDD. Total time 66’25.
Internet: www.sfzrecords.com.
E-mail: office@sfzrecords.com.
När den italienske gitarristen, cellisten och tonsättaren Mauro Giuliani år 1806 bosatte sig i Wien var han säkert mycket medveten om det vitala musikliv som han snart skulle bli en del av. De ledande tonsättarna och musikerna bodde och verkade vid den här tiden i Wien - tonsättare som Beethoven, Haydn, Hummel och även Diabelli, landsman till Giuliani, gitarrist och förläggare. En av den tidens främsta gitarrbyggare, Johann Georg Stauffer, arbetade också här och det fanns stora möjligheter att framträda offentligt med kammarmusik.
Giuliani blev snart uppmärksammad både som gitarrvirtuos och tonsättare. Totalt skrev han över 300 verk för gitarr, för gitarr solo eller tillsammans med andra instrument eller sånger. Han turnerade över hela Europa och i Wien framträdde han regelbundet tillsammans med de mest kända musikerna i staden vid de så kallade "Dukaten-Konzerte" (biljetten kostade en Dukat) som arrangerades i de botaniska trädgårdarna vid slottet Schönbrunn. Det berättas också att Giuliani skall ha medverkat som cellist i uruppförandet av Beethovens sjunde symfoni i december 1813.
Uppenbarligen levde han ett ganska vidlyftigt liv, eftersom han 1819 var tvungen att lämna Wien då hans fordringsägare beslagtog såväl hans egendom som banktillgångar. Giuliani levde därefter en tid i Venedig och Rom, och senare i Neapel där han hade en hel del framgångar och även kunde återuppta sitt komponerande. Under de sista åren av sitt liv framträdde han ofta tillsammans med sin gitarrspelande dotter Emilia, som hade debuterat som gitarrvirtuos redan i de tidiga tonåren.
Under sin levnad var Franz Schubert knappast känd utanför Wien och hans kammarmusikverk framfördes oftast vid privata sammankomster hemma hos vänner, musiker och poeter. Från 1822 förvärrades hans hälsa betydligt av sviterna av en syfilis-infektion som också orsakade djupa och långvariga depressioner.
1823 hade gitarrbyggaren Stauffer konstruerat ett stränginstrument med greppband, stämt som en gitarr och som spelades som en violoncell, med stråke. Schubert ombads att skriva något för instrumentet, som kallades gitarr-cello eller "Arpeggione" på grund av att man (som på en gitarr) snabbt och förhållandevis enkelt kunde spela brutna ackord, arpeggion. Arpeggione-sonaten i a-moll för Arpeggione och piano avslutades i november 1824 och är det enda kvarvarande stycke musik som skrivits för instrumentet. Sonaten publicerades emellertid inte förrän 1871, då arpeggionen inte hade använts på flera decennier.
Detta är också anledningen till att sonaten enbart spelas i transkriptioner (för viola, cello, kontrabas och även för klarinett och flöjt). Av en samtida beskrevs arpeggionens klang som "liknande en oboe i det höga registret och ett bassetthorn (altklarinett) i det låga". Därför kan det inte sägas vara alltför långt från Schuberts intentioner att framföra verket på ett blåsinstrument. På den här inspelningen är även pianostämman transkriberad. På många sätt är den moderna gitarren lik klangen från den tidens hammarklaver.
Schubert ägde själv en gitarr byggd av Stauffer, och han använde den förmodligen när han skrev flera av sina Lieder. Några av Schuberts sånger publicerades också av Diabelli i version för röst och gitarr.
Ett annat exempel på transkriberad/arrangerad musik är Johann Kaspar Mertz version av Schuberts sång Ständchen. Den ungerske gitarristen, flöjtisten (!) och tonsättaren debuterade i Wien 1840 och blev anställd som hovgitarrist hos kejsarinnan Carolina Augusta. Han turnerade framgångsrikt runt om i Östeuropa och hans kompositioner för gitarr hör ännu till den mest uppskattade och spelade gitarrepertoaren.
Duo 2xm framträdde första gången offentligt 1995, när Johannes bara var 13 år, och de har sedan dess gjort mer än 130 konserter och spelat in fyra cds. Duon har spelat det mesta ur standardrepertoaren för flöjt och gitarr (Carulli, Piazzolla, Giuliani, Ibert, Castelnuovo-Tedesco, Shankar m fl) och även mycket ny musik, av tonsättare som Edison Denisov och Roberto Sierra (finns inspelad på SFZ 1007).
Hemsida: www.sfz.se/2xm.
Mats Möller är utbildad vid Musikhögskolan i Stockholm och senare för André Jaunet i Zürich i början av 80-talet. Han har arbetar som frilans i svenska symfoni- och operaorkestrar och kammarensembler, ofta med ny musik på repertoaren. Mats Möller arbetar också som producent och samordnare av olika kulturprojekt. Hans dubbel-cd "Solo per flauto" (SFZ 2001) som släpptes 2000 har uppmärksammats både i Sverige och utomlands.
Hemsida: www.sfz.se/mm.
Johannes Möller började spela gitarr på kommunala musikskolan i Gnesta, fortsatte vid Södra Latins musiklinje i Stockholm och antogs 2001 till anrika Royal College of Music i London. Säsongen 2001-02 vann han flera priser vid tävlingar i England, Tyskland och Rumänien, bland annat ett förstapris vid de internationella gitarrtävlingarna i Gevelsberg.
Hemsida: www.johannesmoller.com.
Producerad av Mats Möller. Inspelad av
Sforzando produktion, i Kungliga Musikaliska Akademiens stora sal i Stockholm
("Nybrokajen 11") 23-26 juli 2003 - med 96 kHz/24-bitars teknologi.
Redigerad och mastrerad av Sforzando produktion. Design, layout
och foto av Simon Möller. Texter av Anders Bråtén.
Bilden på Mauro Giuliani är återgiven med välvilligt
tillstånd av Tecla Editions (www.tecla.com), förläggare
av Giulianis samtliga verk, reviderade av Brian Jeffery. Mats Möller
spelar på en Oston-Brannen flöjt nr 351, med ett 14 K Lafin
guldmunstycke. Johannes Möller spelar på en gitarr byggd
av Roland Scharbatke. Utgåvor som använts vid denna inspelning:
Schott & Tecla (Giuliani op 52), Chanterelle (Ständchen), Zimmerman/Graf
(flöjtstämman Arpeggione-sonaten – gitarrstämman är
transkriberad av Johannes Möller), Zimmerman (Giuliani op 25, flöjtstämman
transkriberad från violin av Mats Möller).
CD SFZ 1009 [p]&[c] SFZ records/Sforzando produktion 2003.
DDD. Total tid 66’25.
Hemsida: www.sfzrecords.com.
E-post: office@sfzrecords.com.