|
PRESS INFORMATION As pdf-document in
English
|
|
|
|
The cd 6.4x6 cm, 300 dpi (jpg, 280K) Free to download and use |
|
|
|
Mats Möller, flute,
Jan Bülow, piano Photo: Simon Möller Free to download and use only with a review of SFZ 1010, or a concert with Möller & Bülow. |
Links
MÖLLER & BÜLOW (SFZ records, SFZ 1010, distribution CDA)
”…the flute dilettants would swarm around like
insects…”
Ludwig van Beethoven 1801
Möller & Bülow rebuild the history of
music on their new cd
Why did not the flutists around 1800 transcribe the Violin Sonatas by
Beethoven, as they frequently did with other violin music? And what was
the reason to Mozart’s aversion towards flute? Why did Beethoven
write sarcasms about the flute players in Vienna?
–The explanation is very simple, says the flutists Mats Möller.
The instruments of that time were not what we now call ”flute”.
They were conical wooden flutes with only a few keys. They were hard to
play in other keys than the most usual ones, and the sound was weak with
not many overtones. It was not until about 1850, when Theobald Boehm had
developed his new cylindrical metal flute, the flute was able to approach
the dynamic range and flexibility of the string instruments. –The
fingering mechanism of his flutes was superb and is used on the flutes
until present. Before Boehm the flutists never were allowed to play the
”dramatic parts”. Instead the flute mostly was devoted to pastoral
music.
This was the starting-point for Mats Möller and the pianist Jan Bülow
for the music selected on the new cd. In one point of view they rebuild
the history of music. They perform Beethoven’s great Violin Sonata
in C minor op 30, composed for violin and piano in 1802, in a new
transcription for flute and piano. The Sonata was composed during a period
when Beethoven became aware of his deafness and his despair is reflected
in a dramatical chamber music which really demands a different type of
flute than the one used in the beginning of the 19th century.
However the first track of the cd is music written for the flute, an unpublished
Romance by the Swedish composer Hugo Alfvén, written in
1885, when Alfvén was only 13. This two minute piece is followed
by a Sonata in B major, composed 1764 by a six year old Mozart.
The flute builder Theobald Boehm composed pieces for flute and piano in
purpose to demonstrate the advantages of his new flutes. His last work
was an Elégie, composed in 1880, where he primarily focused
on the new possibilities of varying tone colour and dynamics. The new
flutes inspired many composers to write new pieces and in Paris a Chamber
Music Society was founded. In 1898 Charles-Marie Widor composed a virtuoso
and espressive Suite to the great virtuoso Paul Taffanel.
Further information about the production and press pictures: www.sfz.se/1010
The cd is distributed through CDA (Compact Distribution AB), Sweden, +46
8 442 11 20, +46 8 442 11 33 (fax), info@cda.se.
MÖLLER & BÜLOW (SFZ records, SFZ 1010, distribution CDA)
”…flöjtdilettanterna skulle svärma
omkring som insekter…”
Ludwig van Beethoven 1801
Möller & Bülow backar musikhistoren på ny cd
Varför spelade man inte Beethovens violinsonater på flöjt,
när 1800-talets flöjtister annars inte tvekade att transkribera
musik för violin? Vad låg bakom Mozarts påstådda
aversion mot flöjt? Och varför raljerade Beethoven över
den tidens ”flöjtdilettanter”?
–Förklaringen är helt enkelt att tvärflöjten
på den tiden egentligen inte var det instrument som vi nu kallar
”flöjt”, säger flöjtisten Mats Möller. Flöjterna
var av trä, koniskt borrade och med ett fåtal klaffar. Det
gjorde det svårt att spela i annat än de vanligaste tonarterna.
Dessutom var instrumenten tonsvaga och relativt övertonsfattiga.
Det var först kring 1850, när flöjtkonstruktören,
flöjtisten och tonsättaren Theobald Boehm hade tagit fram sin
nya cylindriska modell i metall som flöjten på allvar tekniskt
och dynamiskt kunde jämföra sig med stråkinstrumenten.
–Boehms mekanik var genialisk och används oförändrad
också på dagens flöjter. Före Boehm hade flöjtister
aldrig fått spela de ”dramatiska rollerna” utan hänvisades
till det ”ofarliga” pastorala facket, avslutar Mats.
Med den utgångspunkten har Mats Möller och pianisten Jan Bülow
valt musik till sin cd som på sätt och vis backar musikhistorien.
De framför Beethovens stora Sonat i c moll op 30, skriven
för violin och piano 1802, i en ny version för flöjt och
piano. Sonaten skrevs under den period då Beethoven insåg
att han höll på att helt förlora hörseln. Han desperation
avspeglas i en dramatisk kammarmusik som alltså förutsätter
en helt annan sorts flöjt än de som användes i början
av 1800-talet.
Cd:n inleds emellertid med originalmusik, en opublicerad Romance
av Hugo Alfvén, skriven 1885, när Alfvén var bara 13
år. Därefter en transkription av Mozarts Sonat i B dur,
komponerad för violin och piano 1764 av en sexårig Wolfgang
Amadeus. Flöjtkonstruktören Theobald Boehm skrev stycken för
flöjt och piano som skulle visa fördelarna med hans nya flöjter.
Hans sista verk blev en Elégie från 1880, där
han i första hand visar på nya möjligheter att variera
klangfärger och dynamik. De nya flöjterna gav upphov till en
mängd nya kompositioner för flöjt. I Paris grundades ett
Kammarmusiksällskap för blåsare och till det skrev Charles-Marie
Widor 1898 sin virtuosa och högdramatiska Suite.
Mer information om produktionen inkl fria pressbilder
på www.sfz.se/1010
Mats Möller nås på mats@sfz.se eller tel 070-736 79 90